Operations dagarna - Therese
I maj förra året var jag med om en operation emot skolios. Kommer dock alltid att ha skolios, men what ever. Jag tror att detta kan hjälpa många som ska opereras, även att det är jul för er att läsa hur det verkligen är.
Detta är alltså från dag ett till fem. Vad jag kommer ihåg sedan dess.
DAG 1:
Jag var aldrig spänd som nog 99% av värdens befolkning skulle bli om dem var i min sits. Det märkte nog folket i skolan, stallet och ja, överallt i princip.
Dagen började då med att jag och mamma drog en sista gång till Chaconne vilket var lite ledsamt. Jag tog i och borstade honom väldigt noga jämförelse med vad jag någonsin har gjort på någon annan häst förr, det är han värd. Sedan så mockade mamma och jag packade påsarna som jag gör varje dag i stallet eller ja "gjorde". Sedan så släppte vi ut honom och jag gav honom väldigt mycket pussar och kramar.
Efter stallet så åkte jag hem och sa till mamma att jag ville ha star rider och fem hundra star coins, vilket jag inte alls trodde att jag skulle få. Men eftersom att man har värdens bästa föräldrar så fick jag det. Jag fick det för att jag skulle ha något att göra när jag ligger i en sjukhussäng i en vecka.
Efter att vi hade packat och gjort allt klart så åkte vi då till sjukhuset. Jag kom till min avdelning, K83 sal 2:3. Jag vart lite rädd då eftersom att det är och kommer alltid att vara en väldigt stor operation, vi började såklart med att packa upp vilket är sjukt ointresant för er att veta. Emot kvällningen kring halv 6-6 så kom det in en sjuksköterska som skulle ta in en nål i handen på mig, jag hatar nålar då menar jag verkligen HATAR meeen jag sa inget om det och det gick jätte bra.
Sedan så gjorde jag faktiskt inte så mycket under dag ett, vi kom ju dit på kvällen så det hände inte så mycket.
DAG 2:
Jag kommer då inte ihåg så jätte mycket av denna dag eftersom att jag var sövd i åtta timmar, alltså större delen av dagen.
Det börjar då med att jag vaknar klockan sex för att duscha en sista gång innan operationen. Jag gillade verkligen inte medlet eftersom att det verkligen sög ut jätte mycket av min hårfärg. Jag vet att det inte spelar någon roll men jag fick liksom ränder längs ryggen, inte sådär jätte mysigt. Då skulle man ha någon typ "hibiscrub" till håret, det är då alltså desinfektions medel för kropp och hår. Denna tvålen fick jag då ett antal gånger i ögonen vilket var lite mindre skoj. Sedan så fick man även två påsar, jag trodde att det först var kräm i en påse men det var en svamp som växte när man hade vatten på den.
Iallafall så direkt efter var det ingen slappotid utan det var bädda rent plocka ihop, vänta och åka ner. När jag då åkte ner hade jag inga slangar i mig förutom den jag fick i handen dagen innan. Det jag kommer ihåg var att de körde ner mig till narkosen, det var väldigt kallt där eftersom att jag bara hade en sjukhus skjorta. Sedan så fick jag dropp genom samma kanal på handen som jag senare fick smärtstillande i.
Sedan var vi då påväg till operationssalen, jag kan ju säga er att det inte var helt enkelt att säga farväl till mamma och pappa och låta någon skära upp mig liksom. När jag var i hallen till operationssalen, ungefär som ett litet rum innan man kommer in så bytte jag säng till en mindre som jag då skulle rulla in på vid operationen. Sedan så sa jag hej då till mamma som då plågades med mig. Efter det så rullade jag in på operation där dem senare sövde mig så jag kommer tyvärr inte ihåg så mycket mer av det jag gjorde innan.
När jag vaknat:
Jag kommer ihåg att jag ser mamma och pappa stå och luta sig över mig. När jag vaknar så känner jag mig väldigt väldigt drogad av narkosen. Så jag satt där och sjöng i sängen vilket jag inte alls kommer ihåg (mamma har berättat). Jag märkte då efter ett tag när allt hade klarnat lite att jag var på uppvaket och hade tretton slangar i hela kroppen, inklusive kateter osv. Vid tio på kvällen kommer det tre sjuksköterskor som håller på och ska vända på mig och ge mig mediciner och smärtstillande, ni kan nog gissa hur mör i kroppen jag var efter det. Sedan var det dags att sova vilket gick sådär eftersom att jag var väldigt pigg av att ha sovit större delen av dagen. Sedan så sa jag god natt och somnade :)
Som ni nog märker så skriver jag lite kortfattat eftersom att jag absolut inte kommer ihåg mycket. Jag var liksom sövd i åtta timmar det är mer än hela dagen.
DAG 3:
Jag kommer inte ihåg så jätte mycket av det som hände eftersom att jag fortfarande var påverkad av narkosen. Men jag ska försöka så gott jag bara kan att berätta vad som hände och vad jag gjorde.
Förmiddagen var rent ut sagt SKIT, ingenting var rätt, allt var bara fel. Jag vaknade upp som jag alltid gjorde klockan sex, jag tog mina mediciner som vanligt. Men även om allt var som vanligt så kände jag att det var något som var fel, jag kände mig yr och spyfärdig vilket också resulterade till tre fulla spypåsar senare på dagen. Jag var så himmla kraft lös så jag orkade verkligen inte ens sätta mig upp, men jag var tvungen. Jag vill inte ha blodproppar eller lunginflamation, jag hade inget val. När jag då satt mig upp var jag helt yr, allt bara snurrade runt och runt som om det aldrig tog stopp.
Det jag kommer ihåg är att jag vaknar och har seriöst värdens värk i ryggen, jag hade super ont. Då så fick jag en jätte stor spruta som dem satte in i en maskin, det var morfin i den så att jag blev både sömnig och fick bedövning. Sedan så hade jag massa slangar som det skulle plockas med hela tiden, jag kommer ihåg att jag fick medicin genom den men vad exakt det var tror jag inte att ni är så intresserade av.
Senare på dagen så hände det inte så jätte mycket eftersom att det var dagen efter operationen, då är man väldigt dåsig av alla mediciner man får. De skulle vända på mig så att jag inte vart stel i ryggen, det gjorde jääääättteeee ont.
Sedan när man har ont så ska man säga hur ont man ha på en skala 1-10 vilket inte är det enklaste. Det är väldigt svårt att ändra ord till siffror, iallafall vad jag tycker.
Sedan så hände det faktiskt inte så mycket, jag sov resten av dagen vilket jag verkligen behövde efter natten innan. Dock så kunde jag vakna varje timme och ha ont, men det är inte så hemskt som det låter.
DAG 4:
Denna dagen hade jag det väldigt jobbigt, en av de värsta dagarna i mitt liv. Jag kommer ihåg allt så himla väl från denna dag och tror dock att jag aldrig kommer glömma den häller.
Denna dag vaknar jag upp och mår seriöst skit, jag mår illa och spyr tre gånger innan det senare ger sig. När man ligger på sjukhus så är spyan inte av den finaste färgen eftrsom att man i stortsätt alltid spyr ifrån gallan, tänker inte gå in på fler detaljer så att jag får er att mår illa. Jag visste inte då att dem spruterna jag fick var beroendeframkallande och väldigt farliga om man tog dem när man inte behövde, det var knark i dem. Knark används i medicinen för att kunna ta bort smärtan, andra mediciner som Alvedon funkar inte så bra på just den här sortens smärta.
Senare på dagen (jag tror att klockan var vid ett tiden) så rullade jag upp på avdelningen som jag låg på dagen innan operationen, jag kände igen allt på den avdelningen vilket förvånade mig starkt. Där träffade jag tjugotals sjuksköterskor som skulle hälsa på mig. Eftersom att klockan var på dagen så byter dem av senare till kvällen och från kvällen till natten, det var därför de var så många där. Åter igen precis när jag hade kommit upp på avdelningen spydde jag igen, för fjärde gången.
Sedan på kvällen så fick jag panik och kramp samtidigt, det var så hemskt att jag sa till Mamma att jag knappt orkar mer. Gav jag upp? Nej det gjorde jag inte, hur mycket jag än skrek så gick inte märtan över. I den sitsen så ar man inte så mycket att säga till om häller eftersom att allt händer på en och samma gång. Jag fick någon lugnande medicin så att jag själv kunde slappna av och sova, eftersom att klockan var mott i natten så låg de flesta och sov. Sedan somnade jag och sov tio minuter i timmen vilket var sådär kan jag ju själv säga.
Efter detta hade jag fastat i fyra dagar, utan vatten eller mat.
DAG 5, Sista dagen som jag kommer ihåg ifrån:
Denna dag mådde jag inte så mycket bättre än dagen innan, jag var väldigt mör och skakig i kroppen. Jag har då väldigt ont i ryggen, dag ut och dag in. Trots det så påverkades inte mitt humör sådär jätte mycket som de sa i början.
Jag är fortfarande inte helt årterställd vilket jag inte begär häller eftersom att det var en väldigt stor operation och då kan jag inte ha för höga krav på mig själv som är omöjliga att nå. Det är bättre att ta det lugnt och fint och ta det som det kommer.
Förmiddagen var rent ut sagt SKIT, ingenting var rätt, allt var bara fel. Jag vaknade upp som jag alltid gjorde klockan sex, jag tog mina mediciner som vanligt. Men även om allt var som vanligt så kände jag att det var något som var fel, jag kände mig yr och spyfärdig vilket också resulterade till tre fulla spypåsar senare på dagen. Jag var så himmla kraft lös så jag orkade verkligen inte ens sätta mig upp, men jag var tvungen. Jag vill inte ha blodproppar eller lunginflamation, jag hade inget val. När jag då satt mig upp var jag helt yr, allt bara snurrade runt och runt som om det aldrig tog stopp.
Men senare på eftermiddagen så vände det, det vart bra och jag tog lite komando över mig själv. Jag hade legat ner hela dagen eftersom att jag inte måddde bra alls, så då tog jag tag i det själv och sa "Nä, nu fan ska jag upp" så där står jag helt plötsligt utan gå bord med mitt stora affro hår, även kallat "skolios hår" jag lovar att ni kommer få en bild på det. Mamma vart ju helt confused eftersom att fem minuter tidigare låg jag helt ut död i sängen och helt plötsligt står jag upp och går på toa helt själv, förstår dig Mamma.
Det var ungefär det som hände dag fem, sedan så fortsatte det bra humöret hela kvällen och Mamma och jag satt och skrattade åt det som hände på dagen. Jag och Mamma hade verkligen kul även fast det var de värsta dagarna i våra liv så fick vi dem ändå att vara bra för att vara hemska om ni förstår.
Kommentarer
